Danskursavslutning 2007-12-04
Av Bert Ljungkrantz

Ja, kära vänner. Då var det alltså dags att sätta punkt för våra tisdagsträffar. Känns kanske något trist, men så har vi ju i någorlunda enighet beslutat. För dom av oss som varit med från allra första början innebär det att 31 och en halv säsongers flitigt övande i diverse danskonster, åtminstone i en mera organiserad form, nu avslutats.

Kanske är det inte alltför förvånande  med tanke på att flera av oss måste räknas bland "70-plussarna", i en ålder då både knä- och höftleder protesterar mot alltför häftiga rörelser och en häftig snoa ger yrselkänningar, som lockar till ett besök på avbytarbänken.

OK, inte minst jag själv, har väl mången gång talat om att gammeldansen är ett bra verktyg för att bygga upp vår kondition. Själv känner jag nu risken att min läkare fattar pennan för att skriva ut ett recept på motion och med Malmös brist på stora badbaljor så utgår väl tyvärr möjligheten till simträning och det blir att kontakta de "vandrande pinnarna", ja, dom som i högtidligare sammanhang ju kallas för stavgångare!!

"Var det motigt ikväll", ja, så sjunger vi ju i vår signaturmelodi och visst har det väl ibland känts så när snö och regn på skånskt vis i blåsten slår i ansiktet horisontellt. Men då är det, det där med den "sociala biten" som träder in. För om jag nu får citera en gång till: "Här är gänget med glada vänner, som är pigga på dans" och då är vi strax på väg till Kirseberg igen. Visst, vi kommer att sakna det!!

Under de gångna åren har vi under tre perioder mera långvarit haft samma danslärare. Jag tänker på Stig Fridh, Maj-Britt och Uno samt Anja. Av dom har väl Anja haft den värsta biten. Jag tänker på den försämrade inlärningsförmågan, åtminstone min egen. Och det faktum att för inlärning av en ny dans med flera turer de tidigare lärarna kunde dela upp det hela och med hjälp av dragspelarna träna in en tur i taget. I värsta fall med ett nedsatt tempo till att börja med! Anja har inte kunnat räkna med den hjälpen från vår CD-orkester och jag vill passa på att tacka för hennes tålamod.

För någon tid sedan nämnde hon att hon både som tränare av hästar och dansare kollade benrörelserna. Detta kom mig osökt att  tänka på den unge man som efter att en stund ha kollat benen på damen bredvid vid bardisken frågade: "...och vad tänker dom tjusiga benen ta vägen i kväll då" fick svaret "tja, dom tänker väl ta sig hemåt, tänker jag. Ja, om inget kommer emellan, förståss!!"

Efter dom tänkvärda orden vill jag föreslå att vi tackar både de närvarande och de tidigare styrelsemedlemmarna för allt arbete de lagt ned på danskurser, fester och utflykter samt kontakter med våra sponsorer, m.m. Jag tycker dom är värda en varm applåd.

När Kerstin och jag började fundera på vad som skulle kunna medfölja dagens "Tack för i år-blomma", kom vi att tänka på ett av våra favoritviner med det ikväll passande (??) namnet "Allesverloren". Jodå, jag tror att även den som i ungdomsåren slapp brottas med tycka grammatiken anar vad det kan betyda.

Men nog har väl de flesta av oss så många glada minnen av de här åren att det överväger eventuella förlustkänslor?

Innan jag nu gå över till att dela ut lite presenter till damerna inom och bakom styrelsen och Anja vill jag passa på att för 21:a och sista gången tacka för er uppmärksamhet och att ni alla dessa år orkat lyssna på mina små utläggningar.

Tack och ha det bra i fortsättningen!